carolinaahlberg

Min kära mobiltelefon har varit lustig ett tag nu, skärmen har börjat dumma sig och blivit både uppochner, spegelvänd, negativ, delad och har även fått utstå myrornas krig.. 
   Eftersom min garanti hade gått ut beslutade jag mig för att köpa en ny! Men inte en ny modell utan jag går på samma, tkr för mkt om den för att förnya mig och det är onödigt att lägga massa pengar på något nytt tekniskt när jag är nöjd med den jag har.. Trots att mobilen bara är 1 1/2 - 2 år så har den redan gått ner ca 60% av priset jag köpte den för som ny, så det kändes bra att få en bra mobil som jag tycker om för bra pris! Men sen ville jag inte vara helt tråkigt och köpa en exakt lika dan utan har beställt en lila. 
   Min nuvarnade lilla telefon har tyvärr igår sagt sitt och ville inte leva mer, detta var tyvärr innan jag var smart nog att lägga över alla nummer och bilder och annat smått och gått för jag trodde ju faktiskt att den skulle överleva tills den andra kom, men icke.. Så nu idag fick jag stå ut med min gamla mobil, som kändes som en klump i fickan, med bara ett par gamla nummer i och inga tekniska funktioner alls.
   Försöker förtvivlat få igång min älskling men den vill ej och det värsta är att själva "mobilen" går igång som den brukar, att touch-knapparna lyses upp och sedan siffrorna, men skärmen är bara lite grå-lysande! Som en människa som andas med respirator, den lever men ändå inte så den riktigt kan leva.
   Så det ända jag går och tänker på nu är hur man ska få ett under att ske, så jag kan få spendera fem sista minuter med min mobil, ta ut det som är viktigast och spara det jag vill ha kvar. Men tyvärr är det väl samma sak där, oftast händer saker så pass snabbt att man inte hinner ta itu med det man skulle göra. Man inser ofta saker när det är försent, så jag får skylla mig själv som faktiskt har haft chansen att kopiera allt medans mobilen var "döende".
   När jag tänker tillbaka på detta inser jag hur mkt man (tyvärr) är beroende av sin mobiltelefon. Man tror att man inte är det fram tills man står det med tomma händer och tänker på allt som precis gått förlorat, alla nummer, allt som väcker minnnen, roliga sms, fina bilder, videoklipp m.m. 
    Mkt av oss sätter också spår i mobilen. När jag idag hade min gamla mobil (som jag haft i sjuan-åttan) undersökte jag den noga och hittade en massa gammalt som man glömt bort. Mitt "liv" som jag hade då finns fortfarande kvar i den där lilla saken och varje foto och meddelande ger mig verkligen tillbakablickar.. Jag kunde berätta hela historier eller minnas hela dagar när jag såg en bild eller säga att "det var då skulle vi göra det med dem" når jag såg ett mess.
   Så tillslut tycker jag nog att det är både bra och dåligt att vi är så pass beroende av mobilen och även om jag inte alltid är helt glad på den och när det finns stunder då jag vill kasta den i en stenvägg och se den splittras i småbitar så är jag ändå glad att jag har den! '
      / carroa